Fotograf Sofia Dellve

Som projektarbete i skolan ska jag visualisera drömmar (ohja, väldigt invecklat!). Sovdrömmar alltså. Har många gånger vaknat upp och känt mig helt varm. Antingen för att jag kom ihåg vad drömmen handlade om eller för att vad jag än drömde lämnade kvar en så bra känsla. Dessa känslor ska jag få ner i tre bildserier och här är min första location. ♥

För övrigt ska jag troooligen sno åt mig detta fina snarast. Hihi.

Nu är mitt företag registrerat!!! WOOOHOOO! 

Sedan flera år tillbaka har folk alltid frågat mig om jag ville bli fotograf i framtiden. Nja, har jag sagt. Jag vet inte riktigt om det passar mig egentligen. Visst älskar jag att fotografera och att träffa människor men JAG? Fotograf? Jag som knappt orkar ta mig ur sängen på morgonarna och som får ångest bara av tanken på att växa upp och behöva göra saker på egen hand. Men tiden gick och jag fortsatte att må som bäst när jag fick stå bakom kameran. Den absolut bästa känslan har alltid varit när man får dendär perfekta bilden som antingen blev precis som man planerat eller raka motsatsen. Att utvecklas och att inse att man är påväg mot något grymt. Jag mådde bra av att min omgivning placerat mig i "hon som alltid har med kameran"-kategorin för det bevisade ju bara att jag alltid var lika inspirerad av att fortsätta. Kanske var fotograf ändå något för mig?

 

I våras satt jag och pratade med mamma om allt och inget när hon plötsligt säger att "Sommarlovsentreprenör" har kommit till Kungsbacka. Jaha? tänker jag. Tror hon verkligen jag vågar något sådant? Men hon ber mig ändå läsa om det på internet och går sedan över till att diskutera andra sommarjobb. Då går det upp för mig hur lite jag ville jobba för någon annan. Varför skulle jag slita ihjäl mig på något jag inte trivdes med när jag kunde använda sommaren till att göra något jag tyckte om? Samtidigt så ville jag egentligen bara vara hemma och bada. Framtiden kunde komma senare. Inte helt övertygad så anmälde jag mig ändå till konceptet och fick komma på intervju. I ett konferensrum med tre handledare kommer jag på mig själv med att fritt ur hjärtat berätta om hur mycket jag vill detta. Hur bra det kommer bli och hur gärna jag vill fortsätta efteråt. Jaha, tänkte jag. Jag vill visst. Och hur bra blev det inte? Egentligen gick det inte så bra med själva sommarlovsföretaget men jag insåg hur bra det passade mig. Nu sitter jag här en sommar senare med eget företag och en enorm vilja att fortsätta. Jag vill fota allt från abstrakta macrobilder på söta blommor till glada barn med glass överallt och kära par som precis har förlovat sig. ALLTALLT! Så jag menar det verkligen från hjärtat när jag säger att jag blir överlycklig så fort någon hör av sig och är intresserad. Jag är inget proffs än men jag VILL fotografera! ♥